Upp

Till
Packmopeds
turnén

Göran Samuelsson

Sångpoet. Låtskrivare & pappa till Packmopedsturnén

Ny finfin recension av ”E. Samuelssons handelsträdgård” av legendariske Håkan Pop

GÖRAN SAMUELSSON
E. Samuelssons Handelsträdgård
(Fergus)

Värmlänningen Göran Samuelsson är så gott som okänd utanför sitt eget landskaps gränser. Nåja, via kanske främst den årliga Packmopedturnén runt Värmland, med några av Sveriges bästa och mest kända artister, har han under senare år nått ett erkännande långt utanför den egna hembygden. Men som artist i eget namn är han fortfarande praktiskt taget anonym fast han faktiskt har producerat hela 12 album sedan 1989, prisats med åtskilliga stipendier (senast Svenska Vispriset 2010) och även givit ut diktsamlingen ”Under ett stolsben” 1998. Precis som under Packmopedturnéerna omger sig Göran med en liten skicklig stab av musiker, kända och okända, som formar ett genuint komp där givetvis gitarristen Bengan Blomgren är stjärnan som aldrig tar över arrangemangen utan med små och smakfulla detaljer förgyller hela skivans sound.”E. Samuelssons Handelsträdgård”, en titel som Göran lånat av sin farfar Edvin, har ett genomgående starkt låtmaterial inte minst textmässigt. Som den diktare han är har texterna en stor betydelse i Görans artisteri. Han har ett personligt sätt att se på sin omgivning och tar på många texter tempen på atmosfären i samhället just nu. Inte sällan med en komisk mycket underhållande twist. Det här är texter att verkligen lyssna på. Och att läsa. Här finns många poetiska poänger och jag blir osedvanligt entusiastisk för texterna på skivan. Texter som verkligen går att läsa utan att de behöver ackompanjeras av musik eller arrangemang.
Kanske är det ursprunget i det värmländska djupet som påverkat Samuelssons diktande. Exempelvis är en låt, ”Nästan en dröm”, inspirerad av några Gustaf Fröding-rader. Och Göran förvaltar sitt värmländska arv med stor dignitet. Musikaliskt är det inledningsvis inte mindre imponerande. Med låtar vars titlar sällan eller aldrig sjungs och/eller inte har spektakulära refränger men ändå blir till starka personliga sånger. Förstalåten ”Svarta moln” är ett undantag med sin ”…över hela helvet”-refräng och kanske det närmaste Göran har kommit en regelrätt hitlåt. Ovannämnda ”Nästan som en dröm” är en annan höjdpunkt i en karaktäristisk Neil Young-baktakt, typiskt munspel och en underbart dekorerande men minimalistiskt gitarrsolo av Bengan. Efter skivans fyra första majestätiska låtar, ”Fyra dar till lön” (duett med Anna Stadling) och ”Stormar och lä” heter de övriga topparna, är jag beredd att notera en av årets bättre skivor men sedan växlar Göran in på en annan lite mer experimenterande och ojämn linje. Där texterna tar överhand eller rättare sagt blir melodierna och arrangemangen inte lika viktiga.”64 spänn” är som en mix av Svenne Rubins och Bob Dylan. Där texten, som Samuelsson bara delvis är ansvarig för, betyder allt och den bluesiga traditionella melodin bara är ett nödvändigt ont. På ”Dags att gå in” blir texten än mer dominerande när Göran deklamerar sin icke rimmade poesi över en munspeldriven musikalisk bakgrund. Jag förstår ambitionen att göra en omväxlande och smått överraskande skiva men slutet på skivan är ojämnare än den fina inledningen. Dock finns även här några träffsäkra och mycket fina textrader (”Så snart man lärt sig leva då är det dags att dö”) och en vacker avslutningsvisa, ”Då och då”.
Upptäck Göran Samuelsson. Han är värd en mycket större uppmärksamhet i hela landet än ”bara” vara kung i Värmland.

/Håkan Pettersson, Håkan POP